Kolla in här vad jag läste nyss i Matt 8:28-34:
Jesus botar två besatta
28 När Jesus kom över till gadarenernas område* på andra sidan sjön, kom två besatta emot honom UT FRÅN GRAVARNA (min versalisering). De var så våldsamma att ingen kunde ta sig fram på den vägen. 29 Nu skrek de: "Vad har vi med dig att göra, du Guds Son? Har du kommit hit för att plåga oss i förtid?" 30 Ett gott stycke därifrån gick en stor svinhjord och betade. 31 De onda andarna bad honom: "Om du driver ut oss, skicka oss då in i svinhjorden." 32 Han sade till dem: "Far i väg!" Då kom de onda andarna ut och for in i svinen. Och hela hjorden störtade utför branten ner i sjön och omkom i vattnet. 33 De som vaktade svinen flydde in i staden och berättade alltsammans, också det som hade hänt med de besatta. 34 Hela staden gick då ut för att möta Jesus, och när de fick se honom, bad de att han skulle lämna deras område.
Jfr Matt 27:50-54: 50 Men Jesus ropade än en gång med hög röst och gav upp andan. 51 Och se, då brast förlåten* i templet i två delar, uppifrån och ända ner, jorden skakade och klipporna rämnade, 52 GRAVARNA ÖPPNADES, OCH MÅNGA HELIGA SOM HADE INSOMNAT FICK LIV I SINA KROPPAR (min versalisering). 53 De gick efter hans uppståndelse ut ur gravarna och kom in i den heliga staden och visade sig för många. 54 När officeren och de som tillsammans med honom bevakade Jesus såg jordbävningen och det som hände, blev de mycket förskräckta och sade: "Denne var verkligen Guds Son."
Vad säger allt detta oss? Jo, kanske främst att man vid denna tid såg på döden som en längre tids sömn. Man sov i sitt döda tillstånd, men kunde tydligen uppväckas till nytt liv antingen av sig själv (som i förstnämnda fallet) eller av Herren Gud enligt det sistnämnda citatet.
Så när det tydligen förekom uppvaknanden från dödens sömn lite då och då, är det ju inte svårt att tänka sig att även Jesus efter sin död uppväcktes av Herren Gud ur sin sömn.
Vem vet, kanske allt detta härstammar från människors bekantskap med begreppet skendöd. Alltså personer som förklarats döda "vaknar" plötsligt till liv igen.
Men detta fenomen med s k skendöd berodde på att den tidens människor inte hade några mätinstrument att använda för att avgöra om en människa verkligen var både hjärt- och hjärndöd. Därför begicks det fel. Människor dödförklarades fastän de egentligen inte var döda.
Det finns senare under historiens gång talrika exempel på människor som rört på sig i sina likkistor efter jordtäckningen. De har alltså begravts levande, sannolikt inte avsiktligt, av sina anhöriga. Men fel har begåtts. Än i dag händer det att dödförklarade människokroppar på bårhus "vaknar" till liv igen.
Här är två bra länkar om skendöd:http://sv.wikipedia.org/wiki/Skend%C3%B6d samthttp://www.alltomhistoria.se/artiklar/levande-begravd/
Och här ett modernt fall av skendöd i Europa (Polen):http://www.aftonbladet.se/nyheter/article5384361.ab
Kanske bäst att se till att man blir kremerad när det är dags. Då gives ingen återvändo.
